Jag ska tala om vad som hände på 800 m...
Kände redan på morgonen att förkylningen satt kvar i kroppen, och när jag sedan drog för länge och för hårt på loppet, så var jag helt orkeslös sista 150 m och jag joggade sista 100. Trodde att jag skulle klara ett lopp med jämn hög fart bättre än ett med spurt på slutet. Sen var det lite kul att en fd elitlöpare, Kenneth Tholén, ställde upp så att Per B fick en match iaf.

Och 1500 m...
var osäker på formen innan start, så i den grad att jag bestämde mig 45 min innan att jag skulle starta. Taktiken blev en annan, så vi släppte upp Fredrik Djupström, Glanshammar, som drog villigt i 1200 m i 67-68 s/varv. 300 kvar gick jag förbi med Per hack i häl. Kände mig betydligt piggare i benen än under 800 m loppet så jag ökade farten ännu mer 150 kvar så att jag skulle hålla Per bakom. Och det gick bra, men jag fick ta i så det svartnade. Gött att jag fick klämma till Per efter två raka spurtnederlag.

Nu hoppas jag att formen är ännu bättre imorgon, då det blir betydligt längre...fast nu är jag rätt sliten efter en kväll på dansgolvet (kvinnliga veteranfriidrottare är rätt uthålliga av sig..!)